Första inlägget på 1½ år.
Sitter mitt i natten, ensam en Torsda/Freda..
Tankarna rullar som dem brukar göra, den här gången kom jag på att jag faktiskt en gång i tiden hade en blogg, en som hade typ 200 visningar på en vecka i snitt.
Let's do it again. Får se om jag är lika bitter som jag en gång var.
Har ni tänkt på att livet handla hemsk mkt om tillit. Tillit till vänner, tillit till familj, tillit till jobb, chefer allt.
Samtidigt så har allting en lika stor baksida som det har en framsida eller hur.
Baksidan till tillit är ju självklart svek, sveket finns alltid där, som en stalker i kvällsmörkret så lurar det bakom hörnet, håller ett vakande öga, väntar på rätt tillfälle att smyga fram och klubba in en stor jävla köttyxa i ryggen på en.
Och vad är det värsta om egentligen kan hända en människa förutom "dödsfall" är väll att bli besviken.
Alla minns ju hur jävla nere man vart när mamma eller pappa sa att dem var BESVIKEN när man gjort någonting dumt. Att dem vart arga, det skakade man av sej som ingenting, spelade ingen roll om dem skrek, det var ju ingen big deal. Inte tills dem yttrade orden "jag är besviken på dej" BAM! självförtroendet i botten och gråten i halsen.
Ingen vill bli sviken, men folk söker ändå tillit..
Kanske är dags ändå att bli en riktig jävla surkuk, man minimerar ju riskerna på så vis.
Som dem kloka gamlingarna säger.
Man mår som man förtjänar.
Du kanske förtjänar att må skit?
Peace!
